Alliansloppet
2014
Årets
Allianslopp blev inte riktigt som jag hade hoppas på, det mesta gick snett för
min del. Dagen innan loppet testade vi låneskidorna som de seedade åkarna
skulle använda. Låneskidorna var Skigo carbon årsmodell 2013 och helt nya hjul,
så jag var skeptiskt till att just dessa skidor skulle användas, för kvalitén
är inte den allra bästa, tyvärr för man väl säga hade man rätt. Vi testade och
det var lite klurigt att hitta ett par som man kunde känna sig nöjda med. När
man väl hade hittat ett par som i alla fall gick rakt, fick de markeras och
skidorna fick jag inte se förrän vid starten dagen efter.
Så väl på
dagen var det ganska lugnt på morgonen och jag och Gustaf som jag delade rum
med kunde ta det lugnt då vi var seedade i elitledet och behövde då inte köa
för att få bra plats i vår fålla, utan våra skidor låg på numrerade platser
framme i elitledet. Anledningen till att jag var i det första ledet där alla de
stora favoriterna förstås var, beror på att jag hade en del FIS-poäng och låg
bra till i Sverige cupen på rullskidor. Väl på plats i startfållan, fick vi
inte provåka eller värma upp med våra skidor som vi testat och valt ut dagen
innan. Så man fick jogga lite för att hålla värmen. Jag stod längstbak i det i
elitledet, där jag och Gustaf stod tillsammans med b.la. Erik Wickström (25:a i
Vasaloppet 2014) och Calle Halvardsson (5:a i världscupen 2013-2014), det var
inga dåliga namn som var förre oss heller. Kul också att Oskar stod precis
bakom bland Sveriges bästa juniorer som stod mellan elitledet och led 1. Inte
illa med två från Tomelilla att stå så långt fram i denna konkurrensen, det var
positivt och roligt innan det roliga tog slut.
Starten går
och det var stressigt kom inte iväg som jag hade hoppas på, skidorna kändes
tunga och svåra att hantera och folk rusade förbi innan jag fick in rytmen lite
grand och var nästan jämsides med Gustaf och Rickard, innan jag tappade något
strax innan backens krön som var den första delen av banan. Bra att börja med
en backe, blir inte lika trångt som annars. Sedan tappade jag en del positioner
när det gick utför, de flesta körde ifrån där men jag åkte faktiskt ifrån någon
enstaka åkare, alltid något positivt. Ganska tidigt efter ca: 2 km av den 16 km
långa banan som vi skulle åka tre varv på, tog jag rygg på Adam och Daniel och
efter ett tag blev vi en ganska stor klunga. Gick lätt för mig uppför att hänga
med men när det flackade ut och/eller blev grövre asfalt så fick jag verkligen
ta i för att hänga med.
Tog en vätskepaus
strax innan den långa slagmotan efter dryga halva första varvet, tappade
klungan men kunde ganska lätt komma ikapp uppför, men fick verkligen maxa när
det gick svagt utför för att hänga med, fick tyvärr släppa strax innan vår egna
vätskekontroll. Skulle byta min flaska mot en ny men det strulade att få på och
av den och jag tappade massor. Första gången jag får lagning på detta
visset.......troligtvis sista, funkade helt enkelt inget vidare, skulle ha
tränat mer att byta flaska på detta sättet. Tacksam förstås för lagningshjälpen
av Håkan och Tina, trots det inte funkade riktigt så jag hade hoppas på.
Fick jaga
ordentligt för att ta in de ca: 10 sekunderna jag var efter, men tappade bara
mer när det gick utför ner mot varvning. Satsade allt på ett kort att ta igen
försprånget i backen efter varvningen och var så när att komma ikapp, innan jag
nästan lika snabbt tappade allt när det gick utför igen. Kom ikapp en junior
och ställde av honom direkt innan en
stockholmare kom ikapp och förbi och jag hade fått tillbaks krafterna igen
efter min intensiva insats i backen innan. Tryckte på ordentligt och kom in i
suget bakom honom innan han rullade ifrån mig retfullt enkelt och jag lyckades
inte täppa igen och komma ikapp. Efter detta var jag rejält mentalt knäckt, men
fortsatte nöta på i mitt tempo och så fortfarande den stora klungan framför mig
där Adam och Daniel var i.
Ett par km
senare börja ena hjulet gnissla och ena skidan började rulla långsammare än den
andra och insåg då det jag kanske kunde ana kunde hända med dessa hjul, att de
skulle börja krångla. Fortsatte nöta på och fyllde på med ordentligt med
vätska, då jag såg att en trio var påväg att komma ikapp försökte hänga på,
vilket jag klarade en stund innan nerförsbacken innan den långa slagmotan kom,
då halva loppet var avklarat. Tryckte på nerför men de andra rullade ifrån mig
trots två av tre tog vätska, så hade jag inte en suck att hänga med. Var
bedrövad och tyckte att detta inte var speciellt roligt länge. Värre blev det
då det kom ett häftigt skyfall och strax efter kom en större klunga ikapp och
det kändes som jag stod helt stilla. Fick en ny flaska, gick smidigare denna
gången, kanske berodde på att jag nästan inte hade någon fart när jag kom till
lagningen.
Strax efter
langningen fick jag krampkänningar i magen, vilket har varit ett litet dillemma
för min del under de längre loppen på rullskidor. Så man fick åka lite mer med
armar och det var ganska välkommet att komma till den sista varvningen och
faktiskt åka uppför den långa branta backen en sista gång. Precis i foten av
backen kom Per Sandberg ikapp mig och jag tog mig i rygg bakom honom. Sandberg
är en duktig skidåkare och skulle varit en bra bit längre fram i fältet men
märkte när det gick utför att han hade ju lika dåligt rull som jag, det var den
ände som jag kunde hänga med utför på de två sista varven. Fick tyvärr släppa
då krampen kom huggande som en kniv i magen och jag valde att dricka en massa
och hoppas på det bästa att det skulle kunna försvinna, men icke. Emil Folkesson
kom farande utför och det kändes det var enorm skillnad på rullet mellan våra
skidor, kunde bara skratta åt eländet.
Simons gäng
kom ikapp men hade ingen chans att hänga med, fick dessutom kramp i magen varje
gång jag försökte trycka på lite. Kom ikapp Fia och försökte hjälpa henne fram
lite i fältet då jag hoppades på att jag kunde göra någon glad i alla fall, då
jag hade givit upp för längesen. Åkte sen själv sista 8 km och bara tog igenom
och förnedringen var total då de varvade åkarna började rullar ifrån mig utför,
det var inte roligt.
Kom i mål
ändå och bröt inte, vilket jag borde, blev ju ett bra träningspass, få se det
så. Kom i mål på 160:e plats med tiden 2:05:41, en snitt puls på 83 % och en
snitt hastighet på knappt 23 km/h, 20 sek efter damvinnaren Maria Nordström.
Ur
allt negativt försökte jag hitta något positivt och mirakulöst hittade jag
faktiskt lite positiva scenario ur detta lopp. Av de som fick låneskidor slog
jag faktiskt tre åkare. En var en stakare till tjeck som hade riktigt bedrövliga
skidor och tappade ordentligt, mer än mig i första utförsbacken. Tjecken som
var Jan Krska blev topp 200 i vasaloppet i år. Slog även dansken Lasse Mølgaard-Nielsen
som var med i OS i vintras. Siste som jag slog av de med låneskidor var Tobias
Karlsson, en stabil topp 75 åkare i långloppsvärldscupen på snö. Positivt var
också att många från klubben åkte väldigt bra, vilket är roligt. Roligt var
också banketten som var mycket trevlig med god mat och sällskap. Som man säger
bara att bryta ihop och komma igen.
Just det, jag gav Skigogänget en ordentlig sågning efter målgången, de fick faktiskt tillbaka skidorna, men jag kunde lika bra kastat ner dem i Göta kanal.
Ja det var en jäkla skillnad på vårt rull men jag blev också ifrånrullad av diverse gubbar med skumma skidor...tråkigt. hoppas skigo skärper sig eller blir utbytta till nästa år. /Emil folkesson
SvaraRaderaja det var det, fick dock kramp och kunde inte ligga i farthållning lika länge som du.......men det var många som hade bättre rull än dig också, trist med så stor skillnad, finns verkligen dem som "lyckas" med sin "trimning" av sina skidor, skulle aldrig vara så stor skillnad på PU-hjul. Hoppas det inte är skigo nästa år, hoppas på fler låneskidor eller att man kör med sina egna, blir alltid debatt och diskussion oavsätt vilka hjul det blir.
SvaraRadera