Trelleborgsloppet

Idag var det dags igen att springa ett lopp, även denna gång ett mils lopp men denna gången platt GP-stadslopp. Slutade 9:a med tiden 36:14, personligt rekord, men hoppades på under 36 min. Loppet startade på på en löpbana intill Trelleborgs FF hemmaplan, Vångavallen. Uppvärmningen kändes bra och de nya Salomon S-LAB Sense skorna funkade fint, även de nya kompositionskläder från Salomon funkade fint. Trelleborgsloppet lockade många duktiga löpare från Skåne och jag stod längst fram med kanoner som Henrik Orre, som vann överlägset.

Startade offensivt som vanligt när det gäller löpning och fick släppa min grupp med IS Göta löpare i efter ca: 1,5 km, sprang 3:e km väldigt långsamt och försökte hitta ett mer vettigt tempo. Blev ikapp sprungen av en löpare och kort därefter vid 4 km, kom även tre andra ikapp. Dessa tre hängde jag med ganska lätt men tempot skruvades upp efter drygt 5 km. Första halvan gick på 17:50, helt okej. Fick sen kämpa för att hålla i och sen när de två där framme sprang lite fel, så splittrades hela vår grupp och tillslut var vi två kvar bara. Tyvärr sprang han som jag låg bakom fel igen och jag efter honom och trasslade ihop sig med plasten som var markeringen, man är verkligen inte klartänk i såna situationer. Tappade några sekunder och framförallt rytm, är ändå tveksam om det hade räckt till en tid under 36 min. Vi blev 4 igen men snart var det vi två återigen. Med ca: 500 meter kvar kom en annan löpare om mig och jag tappade faktiskt 7-8 sekunder på den biten in i mål och blev väldigt trött 9:e man.

Resultat Trelleborgsloppet

Ändå ganska nöjd hur jag håller ihop det, har ett max puls på 98 % och en medel på 92 %, bara på sista varvet hade jag snittpuls på närmare 95 %, inte konstigt det kändes i benen. Behöver lite mer fart/intervaller för att hålla ännu bättre, finns kapacitet, gäller att få till löptekniken och framförallt andningen. Andas riktigt tungt, helt annorlunda kontra på rullskidor exempel.

Resultat

Efteråt gick jag och mamma som var med mig och åt lunch i stan. Träffade även Lotta och Håkan som sprang 5 km loppet. Efter lunchen åkte jag rullskidor (skate, tävlingshjul) hem, en sträcka på 62 km.

Lite skitig efter rullskidpasset

Första stoppet på vägen hem......man kommer inte så mycket mer söderut.

 

Ny träningsperiod

Efter förra helgens besvikelse är det nu dags att träna på och träna ner sig igen. Började på måndagen med ett A1 pass, 3 h stakning på 3:or, med dryga 18 km/h i snitt, på kvällen blev det 1 km intervaller löpning. Mina första platta intervaller sedan jag sprang med Björnstorp IF i april 2011......det var ett tag sen. Gick fint, 4 intervaller där det var 25 meter höjdskillnad så 3:34 och 3:38 uppför och 3:16 och 3:10 nedför, bra med variation, känns ju konstigt att springa samt att andningen inte hinner med när man försöker springa fort. Pulsen var inte jättehög men benen fick syra så det räckte.

På tisdagen blev det cykling fram och tillbaks till jobbet, dock gick cykling sönder sista 200 meterna när jag varvade ner, typiskt men bättre så nära hem än någon annanstans. Fick åka till cykeldoktorn idag och lämna in den. Igår blev det ett kortare pass på 4:or med impulser, med ett snitt på 16,2 km/h och på kvällen intervaller på skate. Snitt på 27-30 km/h där intervallerna var 1,2 resp 2,4 x 3 på en tekniskt bana i utkanten av lund. Blev också att träna på lite sprintstarter med Gustaf på slutet, vi ska ju åka sprinten i SM del 2 i Stockholm den 13-14 septemper.

Avslutningsvis är jag på gång med en ny hemsida, som blir klar inom kort.  

Alliansloppet 2014

Alliansloppet 2014

Årets Allianslopp blev inte riktigt som jag hade hoppas på, det mesta gick snett för min del. Dagen innan loppet testade vi låneskidorna som de seedade åkarna skulle använda. Låneskidorna var Skigo carbon årsmodell 2013 och helt nya hjul, så jag var skeptiskt till att just dessa skidor skulle användas, för kvalitén är inte den allra bästa, tyvärr för man väl säga hade man rätt. Vi testade och det var lite klurigt att hitta ett par som man kunde känna sig nöjda med. När man väl hade hittat ett par som i alla fall gick rakt, fick de markeras och skidorna fick jag inte se förrän vid starten dagen efter.

                                                                                    

Så väl på dagen var det ganska lugnt på morgonen och jag och Gustaf som jag delade rum med kunde ta det lugnt då vi var seedade i elitledet och behövde då inte köa för att få bra plats i vår fålla, utan våra skidor låg på numrerade platser framme i elitledet. Anledningen till att jag var i det första ledet där alla de stora favoriterna förstås var, beror på att jag hade en del FIS-poäng och låg bra till i Sverige cupen på rullskidor. Väl på plats i startfållan, fick vi inte provåka eller värma upp med våra skidor som vi testat och valt ut dagen innan. Så man fick jogga lite för att hålla värmen. Jag stod längstbak i det i elitledet, där jag och Gustaf stod tillsammans med b.la. Erik Wickström (25:a i Vasaloppet 2014) och Calle Halvardsson (5:a i världscupen 2013-2014), det var inga dåliga namn som var förre oss heller. Kul också att Oskar stod precis bakom bland Sveriges bästa juniorer som stod mellan elitledet och led 1. Inte illa med två från Tomelilla att stå så långt fram i denna konkurrensen, det var positivt och roligt innan det roliga tog slut.

Starten går och det var stressigt kom inte iväg som jag hade hoppas på, skidorna kändes tunga och svåra att hantera och folk rusade förbi innan jag fick in rytmen lite grand och var nästan jämsides med Gustaf och Rickard, innan jag tappade något strax innan backens krön som var den första delen av banan. Bra att börja med en backe, blir inte lika trångt som annars. Sedan tappade jag en del positioner när det gick utför, de flesta körde ifrån där men jag åkte faktiskt ifrån någon enstaka åkare, alltid något positivt. Ganska tidigt efter ca: 2 km av den 16 km långa banan som vi skulle åka tre varv på, tog jag rygg på Adam och Daniel och efter ett tag blev vi en ganska stor klunga. Gick lätt för mig uppför att hänga med men när det flackade ut och/eller blev grövre asfalt så fick jag verkligen ta i för att hänga med.

Tog en vätskepaus strax innan den långa slagmotan efter dryga halva första varvet, tappade klungan men kunde ganska lätt komma ikapp uppför, men fick verkligen maxa när det gick svagt utför för att hänga med, fick tyvärr släppa strax innan vår egna vätskekontroll. Skulle byta min flaska mot en ny men det strulade att få på och av den och jag tappade massor. Första gången jag får lagning på detta visset.......troligtvis sista, funkade helt enkelt inget vidare, skulle ha tränat mer att byta flaska på detta sättet. Tacksam förstås för lagningshjälpen av Håkan och Tina, trots det inte funkade riktigt så jag hade hoppas på.

Fick jaga ordentligt för att ta in de ca: 10 sekunderna jag var efter, men tappade bara mer när det gick utför ner mot varvning. Satsade allt på ett kort att ta igen försprånget i backen efter varvningen och var så när att komma ikapp, innan jag nästan lika snabbt tappade allt när det gick utför igen. Kom ikapp en junior och ställde av honom  direkt innan en stockholmare kom ikapp och förbi och jag hade fått tillbaks krafterna igen efter min intensiva insats i backen innan. Tryckte på ordentligt och kom in i suget bakom honom innan han rullade ifrån mig retfullt enkelt och jag lyckades inte täppa igen och komma ikapp. Efter detta var jag rejält mentalt knäckt, men fortsatte nöta på i mitt tempo och så fortfarande den stora klungan framför mig där Adam och Daniel var i.

Ett par km senare börja ena hjulet gnissla och ena skidan började rulla långsammare än den andra och insåg då det jag kanske kunde ana kunde hända med dessa hjul, att de skulle börja krångla. Fortsatte nöta på och fyllde på med ordentligt med vätska, då jag såg att en trio var påväg att komma ikapp försökte hänga på, vilket jag klarade en stund innan nerförsbacken innan den långa slagmotan kom, då halva loppet var avklarat. Tryckte på nerför men de andra rullade ifrån mig trots två av tre tog vätska, så hade jag inte en suck att hänga med. Var bedrövad och tyckte att detta inte var speciellt roligt länge. Värre blev det då det kom ett häftigt skyfall och strax efter kom en större klunga ikapp och det kändes som jag stod helt stilla. Fick en ny flaska, gick smidigare denna gången, kanske berodde på att jag nästan inte hade någon fart när jag kom till lagningen.

Strax efter langningen fick jag krampkänningar i magen, vilket har varit ett litet dillemma för min del under de längre loppen på rullskidor. Så man fick åka lite mer med armar och det var ganska välkommet att komma till den sista varvningen och faktiskt åka uppför den långa branta backen en sista gång. Precis i foten av backen kom Per Sandberg ikapp mig och jag tog mig i rygg bakom honom. Sandberg är en duktig skidåkare och skulle varit en bra bit längre fram i fältet men märkte när det gick utför att han hade ju lika dåligt rull som jag, det var den ände som jag kunde hänga med utför på de två sista varven. Fick tyvärr släppa då krampen kom huggande som en kniv i magen och jag valde att dricka en massa och hoppas på det bästa att det skulle kunna försvinna, men icke. Emil Folkesson kom farande utför och det kändes det var enorm skillnad på rullet mellan våra skidor, kunde bara skratta åt eländet.

Simons gäng kom ikapp men hade ingen chans att hänga med, fick dessutom kramp i magen varje gång jag försökte trycka på lite. Kom ikapp Fia och försökte hjälpa henne fram lite i fältet då jag hoppades på att jag kunde göra någon glad i alla fall, då jag hade givit upp för längesen. Åkte sen själv sista 8 km och bara tog igenom och förnedringen var total då de varvade åkarna började rullar ifrån mig utför, det var inte roligt.

Kom i mål ändå och bröt inte, vilket jag borde, blev ju ett bra träningspass, få se det så. Kom i mål på 160:e plats med tiden 2:05:41, en snitt puls på 83 % och en snitt hastighet på knappt 23 km/h, 20 sek efter damvinnaren Maria Nordström.

 Ur allt negativt försökte jag hitta något positivt och mirakulöst hittade jag faktiskt lite positiva scenario ur detta lopp. Av de som fick låneskidor slog jag faktiskt tre åkare. En var en stakare till tjeck som hade riktigt bedrövliga skidor och tappade ordentligt, mer än mig i första utförsbacken. Tjecken som var Jan Krska blev topp 200 i vasaloppet i år. Slog även dansken Lasse Mølgaard-Nielsen som var med i OS i vintras. Siste som jag slog av de med låneskidor var Tobias Karlsson, en stabil topp 75 åkare i långloppsvärldscupen på snö. Positivt var också att många från klubben åkte väldigt bra, vilket är roligt. Roligt var också banketten som var mycket trevlig med god mat och sällskap. Som man säger bara att bryta ihop och komma igen.

Just det, jag gav Skigogänget en ordentlig sågning efter målgången, de fick faktiskt tillbaka skidorna, men jag kunde lika bra kastat ner dem i Göta kanal.   

Resultat Alliansloppet

Alliansloppet imorgon

Imorgon är det för alliansloppet, världens största rullskidtävling. Åkte ett varv med Gustaf, Fia, Adam och Håkan, åkte dessutom ganska länge med ski team pro am, där bl.a. Britta Johansson Nordgren åkte. Gick väldigt långt men lite fartökningarna lite då och då för att väcka kroppen tills imorgon. 

Nu i kväll ska jag, Fia och Gustaf testa låneskidorna som vi ska få åka på. De bäst rankade få låneskidorna av skigo, 2:or årsmodell 2013. Bra med lika skidor dock kommer många i de bakre leden att kunna åka fortare, då det finns hjul/fabrikat som är snabbare. Tycka vad man vill. Har i alla fall likadana skidor som de allra främsta. De har flyttat fram testerna av låneskidorna, men vi ska nog hinna med att testa dem innan kvällen är slut.

Sprint debut

Nu var sprint debuten avklarad, gick sämre än träningen igår så det var ingen vidare debut, allt gick helt enkelt fel. Vi startade med 15 sek mellanrum mellan varje åkare och jag startade efter Adam. Blev strul när Adam stack iväg, då startgrinden inte hade öppnas när Adam skulle passera förbi, så jag visste inte riktigt vad som hände utan jag bara startade ca: 3 sek senare än utsatt tid och missade att komma iväg i starten. Efter starten kom jag aldrig riktigt in i det, men att vara helt ärlig så skulle jag aldrig haft en chans att ta mig vidare, denna gång. Blev 18:e man och 16 fick åka i utslagsheaten senare. Skrapade ihop lite poäng i alla fall. Nästa år ska jag vara bättre förberedd och tränat mer på detta. Det är faktiskt bara 3 veckor innan sprinten i sm avgörs i Stockholm.

Sprint imorgon!

Imorgon gör jag debut i sprintsammanhang och idag gjorde jag egentligen min första specifika träning för sprint. Svårt är det men fick till det hyfsad och tror jag har hittat min startteknik nu, dock slutade jag med att körs in i en buske, men den var mjuk så det gick fint. Min stártteknik kommer vara att starta i sidled och trampa runt mot åkriktningen, gick fortast så för mig. Tränade med Gustaf med alla olika starten, han är snabb, så lite förvånad att jag inte var allt för långt efter. Håkan var med och analyserade våra starter och teknik, det var bra det.

Imorgon kör jag, Gustaf och Håkan till Trollhättan, där även Adam och Fia ska vara med. Ska bli kul att vara med och tävla mot världens bästa sprintåkare på rullskidor. Det kommer går vansinnigt fort, kommer nog att vara några sekunder efter de allra bästa, trots banan bara är 150 meter.

Dansk mästare!

Idag åkte jag över sundet och blev dansk mästare (inofficiellt) på rullskidor i klassisk stil på tävlingshjul. Var ärlig var kanske inte motståndet det allra bästa och de bättre åkte nog skate, där även Daniel och Simon åkte. Banan gick på en gammal flygplats och var 2 km lång med 3 st 180 grader svängar, som dessutom skulle köras 8 varv, svängigt. Vädret var inte det allra bästa augusti väder, kallt och regnigt.

"Sweden camp"

Alla startade samtidigt, både de som åkte skate och klassisk. Tog väldigt lugnt i början då jag släppte medvetet 10- tal meter innan första av totalt 24 st 180 graders svängar. Det gick fint och jag låg och bevakade och kom ikapp täten av de klassiska åkarna, strax innan första varvning. I den första kurvan på andra varvet gjorde jag en bra kurva och tog två placeringar direkt och fick fin fart och bara i farten körde jag om ledaren i det klassiska loppet, dock en bit efter skateåkarna. Fick en lucka, väldigt överraskande och bara höll min fart som var väldigt jämn hela vägen in i mål utan egentligen förta mig. Hade en snittpuls på 80 % vilket kan tyckas lågt, men är just nu sliten och med en bana där man stakar halva loppet och resten är att bromsa och trampa runt svängar och ligga i fartställningen. Anledningen att man kunde ligga i fartställning var den kraftiga vinden som var idag, rullade som bara den i medvinden, trots ett platt lopp, med få höjdmeter som togs.

Eftersom jag inte är dansk medborgare eller är medlem i en dansk skidklubb så kunde jag inte få en medalj för bedriften, men först i mål var jag och det är ju alltid kul att vara det. 2:a blev en annan svensk, nämligen Joakim Bydinger ca: 1 min efter tror jag. Vet inte om några resultatlister kommer ut, men min tid blev typ 41 min på det ca: 16 km långa loppet.

Prisutdelning

Alla ville ta skydd

Kåsebergaloppet

Idag gjorde jag något som jag har saknat i flera år, springa ett millopp, tror jag gjorde det när jag var 15 år på högstadiet, då sprang jag på 42 min. Annars har jag bara sprungit sträckan 10 km på träning och i lopp, tror jag har sprungit på 38 min i tröskelfart en sommar när jag bodde i Uppsala. Idag blev det en 3:e plats med tiden 36:55, fortfarande inga resultatlistor ute men en sak är jag säker, jag hade två framför mig i mål. 

Allt började med att jag åkte rullskidor till Kåseberga, en idyll på Österlen. Körde på 2:or och hade fin medvind ditt. Segraren hem sen i motvinden. Väl på plats mötte min mor mig där och jag fick mina skor, så jag hann värma upp lite. Körde bara stakning, så det var välkommet att röra på fötterna. Starten startade i början fiskebyn, Kåseberga på en smal grusväg som blev ännu smalare kort in i loppet. Taktiken var klar ta täten och komma först in i den branta backen till Ale stenar. Detta lyckades jag med och tyckte det gick ganska lugnt, men tryckte på i backen, dem som har besökt Ale stenar vet hur brant den backen är. Kändes ganska bra och pulsen gick upp och lyckades skaka av mig alla utom en. Började bli stum innan vi kom upp på toppen och fick släppa sen nerför. Underlaget var gräs, så inte min favorit direkt att springa nerför, orolig för att stuka fötter eller liknande. Blev omsprungen av en Yif- löpare, fick släppa även honom och sen försöka hitta mitt tempo.

Hittade mitt tempo och tappade bara lite lätt successivt tills efter 5 km, där jag hade tiden 18:45, då hade vi kommit på lite lättare terräng, ganska platt och asfalt. Hade sen en större svacka mellan 5-7 km, trots medvind, gick det inte fort, de två i täten drog ifrån, men sista kanske 2 km höll jag ganska jämt kontra med Yif- löparen som blev 2:a och sista 600 meterna kunde jag trycka på en högre växel och komma in mycket trött på 3:e plats med tiden 36:55, vilken man kan vara nöjd med i denna terrängen, nästan 100 höjdmeter. Skönt att svänga in på Ales idrottsplats och komma i mål, förra gången jag var på den planen vann vi med b-laget mot Sveriges sämsta lag med 16, det var tuffare idag.

Efter minimal med löpning och framförallt ingen fart direkt på flera år, så var det en konstigt känsla att springa idag. Kändes det gick långsamt men gick ändå i hyfsad fart. Kände även att löptekniken går att förbättra, kändes ingen vidare direkt. Kul att löpa tävling igen, hoppas kroppen klara fler lopp, har tänkt att springa trelleborgsloppet om två veckor, ett annat millslopp. Men först ska benen få lite återhämtning, kommer kännas imorgon.........Och imorgon är det dags för stak i danska mästerskapen. 

Träningsläger i Idre

I samband med med tävlingarna i Idre passade vi (Simon, Gustaf, Johannes, Adam och Fia) på att träna en hel del i terräng som vi inte kan träna på hemma i Skåne. Vi körde upp på torsdagen och tränade rullskidor i backen där tävlingarna skulle avgöras senare på kvällen. Alla körde skate och de som inte körde rullskidor, körde bilen och filmade tekniken. Fint att hinna träna i backen innan tävlingen. Efter första backracet blev det lite nerjogg i den fina miljön. Samma sak gjorde vi efter det andra backracet på lördagen och lite vila och sömn så var det dags att ge sig ut på fin löp långtur i fjällen, vi sprang/gick bl.a. till en topp (Städjan) som ligger på 1131 m.ö.h. där belöningen var fantastiskt utsikt.

På söndagen som också blev vår sista dag här uppe i Idre körde vi ett långt rullskidpass. Vi delade upp oss efter några varv på rullskidbanan, vissa fortsatte köra vidare på rulskidbanan och vissa körde ut på de närliggande landsvägarna. Lite mer kupering än hemma i Skåne var det. På eftermiddagen körde alla utom Simon löpning/gång med stavar i skidbackarna. Simon körde ett rullskidpass istället. Efteråt var vi alla trötta men nöjda med träning och vi hade verkligen tur med vädret som mestadels bjöd oss på solsken.

Nerjogg med renar.

Renar väntar på liften.

Rullskidbanans banprofil

Gustaf är trött!

Idrefjäll Hill Climb- the story

Idrefjäll Hill Climb är ett backrace på 9,5 km med 250 höjdmeter. Först ut var den fria stilen, där jag stod långt fram i starten pga av att jag i första deltävlingen i Sverige cupen var med och deltog i Stockholm rollerski. Starten gick fint, men strax innan backen började så blev det bökigt då alla juniorerna som startade längre bak kom farande. Tappade en del placeringar men kunde ganska lätt hänga med längst bak i klungan. Var väldig trångt och det var fyra led ett tag och omöjligt att ta sig fram. Efter hälften höjdes tempot något och fältet blev utsträckt och man fick köra om några som fick släppa, tyvärr var jag inte snabbt nog att täppa igen luckan utan tappade kontakten med täten. Lyckades hålla bra tempo själv och var väldigt nära att vara ikapp den stora klungan framför som hade blivit en andra klunga. Sista biten går svagt nerför innan en sista stigning börjar och det lätt åkta partiet tappade jag massor på den stora klungan framför som i sin tur kom ifatt täten, så det blev en stor klungspurt om segern, där Moraåkaren Victor Gustafsson vann. Jag in i mål som en väldigt trött 17:e man med en minut efter segraren, där jag var bra stum i sista backen, ett riktigt slänglopp! Ett av mina bättre lopp på rullskidor.

Resultat skate

Nerjogg med renar.

Dagen efter på lördag förmiddag var det dags igen att kämpa sig upp igen, fast denna gång på 2:or i klassisk stil. Kände direkt på uppvärmningen att jag inte hade samma fina känsla som dagen innan. Kom inte upp i puls och armarna kändes loja, kanske inte så konstigt efter senaste tidens träning och framförallt gårdagens lopp. Stod ganska långt fram i starten även denna gång och denna gång startade juniorerna 5 min efter oss, vilket gjorde att det var ett ganska litet gäng som gav sig av. Kom iväg bättre än i skateloppet men fick släppa täten redan i första backen, var inte ensam, Jörgen Brink tappade också kontakten och jag siktade på att komma ikapp hans gäng som bestod av två åkare till. Stimmade istället och försökte köra så bra jag kunde. Kom ikapp en åkare och tog sikte på Gustaf och försökte jaga ikapp och precis som skateloppet var jag nära innan det lättåkta partiet kom och jag fick koncentrera mig att behålla min position istället, som var en 19:e plats in i mål. Inte alls lika trött och hade en snitt puls på 88 % i mål, väldigt lågt för ett backrace, dock var det mycket stakning under loppet, men hade helt enkelt inte dagen denna gång! men är nöjd över insatserna i Idre, motståndet har varit riktigt tufft under dessa tävlingar, men det är grymt kul och inspirerande att tävla mot de bäst.

Hyfsad kända namn med i tävlingen

Resultat klassisk

Min målgång i det klassiska loppet. Foto: Johan Trygg

Nu är snart äventyret över i Idre

Imorgon måndag åker vi hem till Skåne igen efter haft tre fina tävlings/träningsdagar. Idre har bjudit på fina tävlingar som jag kommer skriva mer om och man har fått sett massor av renar på väldigt nära håll, exotiskt för en skåning. Efter lördagens tävling sprang återigen jag, Simon och Gustaf neråt och hämtade bilen innan vi efter återigen ätit god middag vilade några timmar innan vi gav oss ut i den fina fjällterrängen som finns här. Sprang över idrefjäll och ner och upp till städjan, ett berg på 1131 meter över havet. Sen ner igen och upp till idrefjäll igen innan vi sprang hemåt. En tur på ca:2,5 h med stavar, fint väder hade vi också. Idag vår sista träningsdag som vi beslutade ganska tidigt idag då vi alla är slitna. Det blev en massa varv på rullskidbanan för min del och närmare 900 höjdmeter på 4:or och bara stakning i 3 timmar. Jobbigt och kramp hade man på slutet i magen. Par timmar vila och sömn så var det dags för ett fjällpass igen, denna gången hade vi 2 hårda intervaller i en lång slalombacke, syra fick man, nästan 2 timmar avlutade vi med idag och totalt denna veckan 26 timmar träning, det är härligt det! Bilder kommer när jag åter igen är i Skåne.

Idre Fjäll Hill Climb

Nu är tävlingarna klara i Idre i mördande kunkerransen, men jag är nöjd med mina insatser, 17:e plats i skate 1:07 efter segraren Mora åkaren Victor Gustavsson, efter har varit med i täten i ungefär halva loppet. I dagens lopp hade jag en tyngre känsla i kroppen men gjorde det bra ändå, 19:e plats 2:55 efter segraren som idag var landslagsåkaren Robin Norum. Framför mig var min lagkamrat Gustaf och Jörgen Brink. Mer text och bilder kommer inom kort!

På plats i Idre!

Sent igår kom vi fram till idrefjäll, där vi dvs jag, Simon, Gustaf, Adam och Fia ska bo i en stuga ett par dagar och träna och tävla i idrebackrace som är lopp 2 och 3 i den svenska rullskidcupen. Vi test körde den allihop på förmiddagen, först jag, Adam och Fia, där Gustaf och Simon filmade från bilen. Sen var det dags för Gustaf och Simon att åka, jag passade på att köra halva backen igen, som är den brantaste delen innan jag och Fia bytte plats i bilen och filmade. Tyckte det kändes bra för min del, ingen direkt hög puls, snitt i a1, men en del i a2 i de brantaste partierna.

Fortsatte själv sen på klassiska hjul (4:or) till rullskidbanan, där jag direkt mötte Markus Jönsson. Markus har blivit 10:a i Vasaloppet och innan skatepassen hade han fått elpex hjul av mig och nu kunde vi testrullar swenors nya 2:or kontra och elpex 2:or, vi märkte faktisk ingen skillnad direkt, kanske att swenor rullade något bättre. De nya swenor hjulen är för övrigt mer kantade än innan, än de gamla som är mer rundade. Intressant att jämföra, vi väger lika mycket och står ungefär likadant på skidorna, vilket gjorde att testerna i högsta grad är relevanta, intressant var det!

Idag kunde det gått riktigt illa!

Hemma på Österlen är cykelvägar är något som är nästan obefintliga och då har jag inget val att köra samtliga pass på vanliga landsvägar om jag utgår hemifrån. Så rullskidåkning bland bilister och traktorer och inte minst tröskor så här års är väldigt vanligt. Traktorer och tröskor går väl an, lite synt förnuft så är det inga problem att vara på sommarvägarna som dem. Och inte minst idag var det ganska självklart att stanna för en tröska och en stor traktor på släpp, inget konstigt alls med. Det sjuka som hände idag är något som tyvärr kan förekommer och förekommer om allt väldigt sällan, dock vet jag att det kan hända när som helst och var som helst när jag träna på landsvägar. 

När jag åkte mellan örum och Hannas, en sträcka på ungefär 4 km och där vid endast på ett ställe av den vägen är något dolt i ett backkrön vid en sväng, annars nästan 1 km fri sikt överallt på den sträckan som har en hastighetsgräns på 70 km/h och är bred nog att ha mitsträck i mitten på vägen med andra ord tillräckligt bredd för två traktor/lastbilar ska mötas utan att behöva sakta in. Så att skate på den delen av vägen borde inte vara några problem. 

Kom till en svag lutande backe och jag började köra på 3:an när jag kort därpå hårde en bil tuta på mig, blev inte så rädd som jag faktisk kan bli, utan tittade framåt och såg att ingen mötande trafik kom, så jag tyckte det var märkligt att den inte körde om direkt men såg snabbt att bilens högra backspegeln nästan snuddade min vänstra axel och såg att det var en "husvagns spegel" heter kanske så,........., hur som helst trycktes jag ut i vägrenen och hann precis klara mig från husvagnens högra bakhjul, i ren frustration skickade jag min ena stav rakt på husvagnens ytterväg, var mina reservstavar då jag bröt mina toppstavar i Norge. Kanske inte var det bästa jag gjort i mitt liv, men vad är det för fel på vissa människor ( de var nog två i bilen i alla fall), kände mig som en fluga som satt i väggen på en 40 tums tv. Ärligt talat hur mycket var jag i vägen egentligen, fanns både tid och plats att köra om utan några problem att hinna få möte. Jag hoppades att han ( en alldeles för fet gubbe) inte gör om det fler gånger när han stötte på en rullskidåkare. Han har nog inte kört husvagn i Norge!

Lysebotn opp - the story

Lysebotn opp är en den första tävlingen som går i blinkfestivalen, loppet är ett bakrace som är ungefär 7 km långt med en stigning på 640 höjdmeter. Stigningen börjar efter 1 km och har snitt lutning på dryga 10 %, med 27 serpentinvägar. Troligtvis det tuffaste och kanske mest namnkunniga loppet som finns, många landslag och många av de duktigaste skidåkarna från Norge var där som inte är med i landslaget. 

Efter målgång, det vita i bakgrunden är faktiskt snö.

Allting började förra året då jag bodde i Oslo och hörde talas om loppet, tyvärr kunde jag inte ta ledigt från dåvarande jobb och åka och dessutom krockade det med backloppen i Idre som gick dagen efter Lysebotn opp. Så i år anmälde jag mig tidigt att vara med loppet som verkligen är en folkfest. De andra loppen går i Sandnes som ligger nära Stavanger och det förväntades komma 70000 besökare under hela blinkfestivalen som allt heter. Loppen i Sandnes är både i skidskytte på rullskidor och vanliga rullskidor. 

Loppet gick på torsdagen så resan började hemifrån tidigt på onsdagsmorgonen, med tåg till Kastrup och vidare med flyg till Oslo och sedan nästa flyg till Stavanger. Där hade jag och min mamma som följde med som supporter hyrt en bil. Vi skulle åka till Preikestolen, som är ett stort turistmål i Norge. Preikestolen är en klibba/ berg som har en fin utsikt över Lysefjorden, en av de större fjordarna i Norge fick man höra. Det är den fjorden vi startar (alltså loppet) vid där den tar slut helt enkelt. Dock gjorde vädret att vi aldrig gick upp mot toppen utan stannade längre ned. Vi gjorde som Tiffany Persson när hon/han/hen skulle åka tunnelbana för att se Globen men kom inte ner från rulltrappan och sa att det fanns (Globen) på vykort, precis så kände vi, med andra ord vi köpte vykort med den fina utsikten. Åkte sen tillbaka till Stavanger där vi skulle bo. Slingriga vägar var det mellan bergen och vi fick till och med åka båt för att kunna fortsätta åka vidare. Väl i Stavanger var lite strul med hotell, då min bokning tydligen inte hade gått igenom. Fick leta lite men hittade tillslut, kanske inte den bästa uppladdningen direkt. 

Skulle till Preikestolen men kom inte högre än så, ruggigt väder.

Dagen efter var det dags att bege sig till tävlingen, vi lyckades få plats på arrangörernas gratisbuss, vilket var skönt och man fick se det otroliga landskapet. Sista 45 min gick över ett fjäll och jag kan inte begripa hur en buss ens kan köra där, men det kunde den. Vi var som högst 900 m.ö.h. och där fanns fortfarande snö kvar från vintern och en massa får som gick lite här och där. Fåren gick på höger sida när de gick på vägen, hade tydligen lärt sig det. Inga hus fanns där uppe. När vi väl kom fram till målområdet, så fick vi vänta där i ungefär 4 timmar, lite drygt i det vidriga vädret, 10 grader och regn, men man kunde värma sig i den närliggande restaurangen när små guttarna och små jenterna skulle ner och åka deras lopp, de minsta åkte "bara" 2 km. Sist ut att åka var damerna och sen vi herrar.

Damernas start blev något försenad då de allra flesta riktiga toppåkarna fick åka båt till starten, men de hade blivit försenade. Starten låg där Lysefjorden tog slut och lättaste sättet att ta sig till den lilla byn, var just med båt. Även programmet i sig låg efter och vi övriga d.v.s. jag och en massa norrmän inte kunde åka ner förrän herr juniorerna hade kommit upp i mål. På väg ner i bussen fick man verkligen se hur brant det var, förstod att detta inte blir en lätt uppgift. Väl på plats i startområdet hämtade man ut startnummer och chip. Låneskidorna skulle man också hämta ut, men de hann precis ta slut när det väl var min tur att hämta, så det var bara att vänta tills damloppet var avklarat så dem kunde transportera ner dem till starten. Var lite bittert då jag lämnade mina egna skidor på vid målområdet. Istället fick jag springa lite i skatepjäxor på gräs som uppvärmning innan jag fick mina skidor. Skidorna kom kl 15 och starten skulle gå kl 15:15 men de hade tack och lov skjutit upp starten till 15:25. Damernas start skulle gå 13:30 men sköts upp till 13:55, så jag passade på att titta på deras start, där jag faktiskt syns till i NRK:s sändning en liten stund. Livesändningen uteblev dock, då det inte fanns någon täckning helt enkelt, utan loppet sändes senare på kvällen, som det kan gå.

Tjejerna efter målgång, finns några kända ansikten.

Skidorna som vi alla åkte på var swenor med gummihjul 1:or, de kändes bra tyckte jag men jag hann inte komma långt innan ena staven fastnade i färist och bröts. Man var tvungen att hoppa på ett träplank som låg över färisten, vilket jag lyckades galant men glömde att lyfta ena staven tillräckligt högt. Detta hände 15 min innan start och när jag väl kom till starten igen, så fanns det inga reservstavar då arrangörerna trodde att "mina kollegor" hade stavar till mig, men så bra ställt hade jag inte denna gång. Men i ett hörn sa dem fanns Devon Kershaws stavar som just var 160 cm långa, precis i min längd. De sa att jag skulle fråga honom, så jag gjorde det och något förvånad men väldigt självklart sa han att det inte var några som helst problem. Och vara ärlig tror jag nog inte att han skulle gråta över att inte få tillbaka dem efter loppet, han skulle nog få några nya. Stavarna var hur som helst enligt mig dem bästa stavarna som finns, triac 2.0 och dessutom helt nya. Sagt och gjort hade jag en av världens bästa skidåkares stavar, kändes märkligt och konstigt. Tänk vad konstigt vad olika lopp kan vara, ena gången man bryter en stav får man från en drickalangar för Ulricehamns if och nästan gång av en av världens bästa skidåkare. Toakön likadant, ibland en motionär från startled 7 i Vasaloppet som man köar med in till en bajamaja innan start eller som i Lysebotn opp, där kön bestod av mig, italienarna Giorgio Di Centa och Lukas Hofer, som det kan bli. 

Glada norrmän.

Hur som helst stod man där på startlinjen i det ungefär 100 st stora startfältet, en del bortfall blev det, det var 120 anmälda. Några som fick kasta in handduken var Ole- Einar Björndalen och Martin Fourcade, som hade blivit sjuka men det var ganska fin stjärnglans ändå, norska längd-och skidskyttelandslaget, franska längd-och skidskyttelandslaget, tyska skidskyttelandslaget, Italiens längdlandslaget var där om bara att nämna några. Så det var kanske inte så konstigt att mina FIS- poäng inte räckte så långt, startade långt bak. Dessutom gjorde Petter Northug comeback efter hans rattfylleskandal, och media intresset var enormt. Tyckte att han såg fokuserad ut när jag mötte honom på uppvärmning, jag var väl inte riktigt lika fokuserad då jag bröt staven ca: 10 sekunder efter jag mötte honom, som det kan gå.

Alla mina tre tävlingar i Norge har informationen varit lite flummiga, och Lysebotn opp var inget undantag, ingenting sades om det gällde stakning eller fristil direkt efter start och kan väl säga att hälften körde stakning och hälften började skata direkt, ingen ordning. Detsamma gällde överdragskläder som inte stod någonstans att det fanns, men det gjorde. PM är inte Norges grej tycker jag, där är Sverige bättre. Men under loppet så dominerade Norge, det var svårt för mig och Teodor Peterson som ända svenskar hävda sig i det starka startfältet. Emil Jönsson och Anna Haag var anmälda men fick förhinder att vara med, synd tycker jag att inte fler var med som kom från Sverige. 

Hur som helst stod man där på startlinjen och jag var inte nervös men livrädd att bryta kanadensarens stavar. Starten var lugn för min del, ville inte trassla in mig så jag släppte nästan förbi allihopa. Sen kom färisten och jag såg dem framför mig ploga innan vi, 100 st skulle hoppa på en 2 meter bredd planka, där alla passerade på ett få tal sekunder. Jag var rent ut av livrädd och släppte täten just där, men jag klarade mig och tänkte att nu kan man köra, nu ska man väl inte kunna bryta några stavar och det gjorde jag inte heller. Kom sånär ikapp täten där Maurice Manificat tydligen drog på i ett våldsamt tempo, tyckte ändå inte det var så mördande, men mördande var just det blev när backen började efter 1km åkning. 

Tog ett par placeringar snabbt innan vi gick in i den 1,1 km långa tunneln, fuktig och läskig var den, var en befrielse att komma ut ur den. Dessutom var en och annan lampa trasig och det lyckades alltid hända när jag skulle åka om någon där inne. Ganska obehagligt att skata när man bara hör stavarna men ser absoluta ingenting, någon gång var jag ute ur asfalten, det märktes gick inte så fort där. Men inga stavar bröts, men grymt obehagligt, få väl åka i pannlampa nästa gång. Direkt efter tunneln kom vi till spurtpriset och då var det 5 km kvar. Kände att jag kunde åka på lite och tog en del placeringar, främst p.g.a. att jag tryckte på 3:ans växel, körde nästan bara på 2:an i tunneln. Gick klart snabbare att trycka på 3:ans växel men kände att jag tyvärr inte klarade det speciellt länge. Alla åkte snabbare när man väl gick över på 3:an kontra 2:ans växel. Av lite naturliga fall kör jag aldrig 2:ans växel hemma i Skåne, så jag kände mig inte så bekväm med den växeln. 

Hade hela tiden positiv trend i loppet, jag tog in på åkare efter åkare och kunde distansera dem med, skön känsla. Försökte köra mer och mer 3:ans växel även på senare delen av backen där man var väldigt trött. Och varje serpentinsväng blev svårare och svårare p.g.a. tröttheten. Sista 2 km tog jag inte fler placeringar utan höll gott om avstånd till dem andre längre ner. När det var ungefär 1,5 km kvar hörde jag speakern säga att första man var i mål, det var fransmannen Manificat, och det var målet nära tyckte jag, alltså fågelvägen hade fortfarande ett antal svänga kvar innan man var uppe. Sista km var häftig och extremt jobbigt förstås. Det var väldigt mycket publik sista kilometern, det var ett öronbedövande jubel som man fick av de par tusen åskådarna som kom till denna plats långt ifrån civilisationen. Hade lock för öronen, mjölksyra i huvudet men fick enormt stöd, påminde väldigt mycket som Tour de franch, smalt och brant men enormt jublande springande/gående publik. Jublet var så högt att jag inte hörde min egen andning och då hade jag ändå mellan 95-98 % i puls just där, en helt obeskrivlig känsla.

Trött men glad vinnare, fransmannen Manificat.

Kom dreglande in till mål på en 79:e plats, drygt 7 min efter Manificat, tät följd av den norska duon Martin Johnsrud Sundby och Sjur Röthe. Manificat drog ifrån nästan direkt och solokörde hela vägen och kom in precis över 28 min sträcket, bussturen ner tog 25 min. Att fransmannen vann beror dels på att har grymt syreupptagningsförmåga men också att han träna mycket i sådan terräng, det gör ju inte alla och defensivt inte jag. Träna man på något specifikt blir man också bra i det man tränar mycket specifikt på. Annars var jag imponerad av Petter Northug att bli 8:a i ett sådant lopp som egentligen inte passar honom (han är ganska tung) lovar skrämmande nog att han bli grymt farlig i vinter tror jag. Svårt att säga alla är ju nertränade men det var nog ett fint kvitto för honom, förra året åkte var han nästan 7 min efter segraren, d.v.s. inte så långt ifrån den tiden jag hade idag. Teodor Peterson var dryga 3 min förre mig, min nya hjälte Devon Kershaw dryga 4 min förre mig, han såg väl inte så jättenöjda ut när jag gav tillbaka hans stavar och tackade för lånet samt att jag önskade honom all lycka kommande vinter. Jag var faktiskt bara några få platser bakom den duktiga italienaren Dietmar Noeckler och den tyske skidskytten Florian Graf. Graf har två junior guld i skidskytte och en 4:e plats i världscupen medan Noeckler var med i OS och blev 32:a i 15 km klassisk, skulle varit en fin skalp om jag skulle varit lite snabbare. Hade själv tiden 36:09, det var 20 sekunder långsammare än vad Petter Northug hade ifjol t.ex. 

Resultat Damer
Resultat Herrar

Typ 10 meter kvar till mål, försökte köra på 3:an, gick väl sådär.

Jag efter målgång, gillar det hemmagjorda målet.

Trött men glad att jag överlevde och att Kershaws stavar överlevde.

Här var vårt lite mindre glamorösa omklädningsrum.

Blev grymt imponerade av damerna som åker väldigt fort upp, dels för de är väldigt lätta i kroppen, de har inte så många kilo att bära upp till toppen av backen, vilken är en bra kombination om man har bra syreupptagningsförmåga. Med andra ord skulle loppet vara som gjutet för mig som är lätt i kroppen och har stark hjärta och lungkapacitet men tror tekniken svajande ordentligt och att man måste åka sådana backar för att kunna hävda sig ordentligt. Annars nöjd att jag höll ihop loppet, men kunde nog kört lite mer offensivt, men svårt att veta hur man håller. Hade 92 %-93 av max under loppet, det var nog precis den gränsen jag låg på utan att bli totalstum, så tror jag fördelade krafterna väl. Hade totalt 9 tjejer förre mig och Krista Lahtenmaki var den 9: onde och den tjejen som just kom förre mig. Japanska Ishida kom strax bakom, så damernas startfält var också väldigt namnkunnigt. Vann damklassen gjorde amerikanskan Liz Stephen förre hemma åkaren Kristin Störmer Steira.

2:an Steira i damklassen.

Efter loppet byttes det om i tälten vid mål, dusch fanns inte. En massa intervjuer gjordes och en massa autografjägare fick sina signaturer, medan jag själv gick förbi Northug när han intervjuades och fortsatte ut ur den mixande zonen (till och med den fanns) utan att intervjuade eller skriva autografer, men kommer gärna tillbaka något annat år och gör detta, då man har blivit lite bättre.........,och mer känd. Gick till min mamma istället som hade svenska flaggor, det var lätt att hitta henne bland alla norska flagor, dem stak ut något kan man säga. Sedan världens kortaste nervarvning innan det var dags att sätta sig på bussen hem i 2,5 h, man var allt lite stel efteråt. Väl tillbaka på hotellet och lite god mat var det dags att se loppet på tv, lite häftigt att man varit med i den tuffa konkurrensen.

Fanns lite snö kvar.

Lite får

Syns inte så bra, men det var smala vägar.

Fin utsikt hade man.

Mer vatten och berg.

Dagen efter började man med ett kortare joggpass för att mjuka upp de tunga benen från loppet. Sedan körde vi till Sandnes, staden som hade de övriga tävlingarna under denna blinkfestivalhelgen, innan flyget gick skulle avgår. Där fick man bl.a. se de yngre utövarna köra skidskytte, där en rondell fick agera straffrunda. Inte konstigt att Norge få fram mängder med duktiga längdåkare/skidskyttar, de är många och kör fort redan som små. Men han som stal showen var nog Teodor Peterson, som vann dagens masstartslopp. Vet inte om man skäl showen nästa år men en sak är säker jag kommer tillbaks.

NRK:s TV- sändning

http://tv.nrk.no/serie/skishow-paa-sommerfoere/MSPO42360113/01-08-2013

Förra årets lopp: https://www.youtube.com/watch?v=XAeoNCOEmZI

Sandens

Idag blir det ingen tävling när blinkfestivalen fortsätter mitt i centrum i byn sandens, där både skidskytte och rullskidor ska avgöras. Var dock ute och joggade av (4:53 km fart) i hällregn runt en sjö i Stavanger. Nu sitter jag och njuter i det fina vädret. Kanske bli en glass idag!