5-mils
SM var tillsammans med 15 km SM mina två stora mål denna
vintersäsong men efter vasaloppet var det högst osäkert om jag
skulle delta. Bestämde mig helgen innan att jag skulle åka, då jag
faktiskt var uppe och åkte bl.a. på SM banorna i Åsarna, ditt där
tävlingarna flyttades från Hudiksvall, där det var snöbrist. Å
andra sidan var det inte så värst mycket snö i Åsarna heller, men
tillräckligt att genomföra tävlingen.
Jag
reste under torsdagen och sov över hos min bror i Uppsala innan jag
fortsatte min resa till Åsarna på fredagen. Väl på plats dagen
innan tävling så träffade jag Axel Bergsten som liksom jag åkte
ensam i sin klubb. Axel och jag hade tränat ihop några veckor innan
tillsammans med Mora Folkhögskola där han går. Fick tips om att
verkligen köra banan minst en gång innan, för den var speciell.
Var glad att jag gjorde det! Hade vallat upp två par skidor, mina
egna och Håkans klisterskidor, bra att kunna testa olika typer av
skidor. Efter testning av skidorna och banan åkte jag ditt där jag
skulle bo, som var en ca: halvtimme bort.
På
lördags förmiddag var det dags att bege sig till Åsarna och köra
sin första 5-mil på skidor. Redan innan jag kom ditt hade en
tävling redan avgjorts, det var juniorer som hade kört en
prolog som ingick i deras minitour som avslutades denna veckan här
uppe i Åsarna. Sen var det dags att testa skidorna, Swix hade stått
för vallningen, så det var skönt att slippa tänka på den biten
och man kunde lägga ner mer fokus på sin egen insats i spåren.
Valet föll på klisterskidorna denna dag, då det var varmt ca:4-7
grader och soligt. Många hade nog svårt att välja rätt par skidor
denna dag. Träffade Markus Jönsson som var ute och testade skidor,
vi byte några ord och önskade varandra lycka till. Innan jag
började värma upp ordentligt tittade jag på damernas 3-mil, såg
att det blev väldigt snabbt uppkört, så vi herrar hade helt andra
förutsättningar.
Ca:
30 min innan min start började jag värma upp ordentligt med att
köra lite stavlöpning inne i startfållan. Träffade Axel som
startade 2,5 min efter mig, fick lite dricka med saltlösning av
honom innan start, vilket var välkommet då jag redan på
uppvärmningen började få kramp. Jag startade som nummer 46 av 72
och hade nästan bara de seedade och bästa åkarna bakom mig. Såg
verkligen fram emot att starta och tävla mot de bästa i landet. För
mig är skidåkning individuell start klassiktstil, tung
svår bana, man plågar sig själv mot klockan i 50 km. Det är något
annat än masstartloppen de har krammys i 48 km i tajta trikåer
innan allt avgörs i en spurt. För i dagens lopp skördades det
många offer, jag var en av dem som hade det för jävligt i 50
km...... men det är så det ska va!
Spåransvarig
var ingen mindre än Thomas Wassberg, så mycket värre bana kunde
man ju inte få. Banan var 10 km lång som kördes 5 varv och nästan
hela banan var enkelspårig, kändes som det var någon bana från
80-talet. Nästan 1300 höjdmeters togs och ungefär vart 6:e åkare
bröt. Den tuffaste banan som jag har åkt nånsin, t.o.m. tuffare än
Holmenkollens senaste 5-milsbana, enligt mig i alla fall.
Starten
var ganska märklig, det gick nämligen nerför tills en
180 grader sväng som var isig och uppkörd tills vi herrar skulle
starta, sen gick det uppför nästan konstant i ca: 3 km med
kortare avstickare där det gick utför.....eller snarare det var ett
stup med kraftiga sick sack svängar, där man var tvungen att ligga
nära en sten i en sväng för att kunna trampa runt en
annan sten i nästa sväng i hög fart. Skyddsnät var det inte tal
om! Under de 3 km långa stigningen fanns det ett parti med
svagt uppförslut innan det en kortare snällare utförsbacke kom
igen med en 180 graders sväng innan det var dags för nästa
stigning. Efter ca: 3,5 km var man uppe på banans högsta punkt, sen
började en ganska intressant utförskörning, den gick inte så fort
men påminde mer en skicross start så där att man
var tvungen att dämpa hoppen, för att just inte hoppa, ingenting
som jag har övat på. Denna utförskörningen avslutades med att man
fick granda på lite trädrötter innan man kom ut i en stekande sol
och ännu en backe, innan nästa utförsbacke kom. Den började med
ett riktigt big air hopp. Denna passagen kändes mer som en
slopestylebana än en längdåkningsbana. Sen väntade ett
lättåkt parti med svagt nerför och snabb stakning, även
ena drickalangningen fanns under denna del av banan.
Efter
den lättåkta delen så försvann både skog och
spår.....det kom ett sånt där stup igen där enligt min klocka
visade att jag kom upp i över 50 km/h i en backe
som uppskattningsvis var 30 meter lång och en fallhöjd på
lika många meter. Sen kom det en lång backe innan den gick
nerför parallellt och avslutades med ännu ett stup som
avslutades både med vänster och högersväng och fortsatte med
ytterliga en vänster och högersväng innan spåret gick in i skogen
igen och blev ett lättare parti med stakåkning och några kortare
backar. Sen när spåret kom ur skogen igen så kom det ett sådant
stup igen med en kraftigt isig snäv 180 grader sväng och fortsatte
att svänga och ha sig upp och ner tills man kom in i stadionområdet
igen men inte för att varva utan att fortsatta ett köra en lite
runda till innan varvning. Efter en kortare utförskörning kom
en ganska brant men kort backe som sedan avslutades med en kortare
slagmota innan det gick lätt utför tills foten av stadion, där
det gick uppför hela vägen tills varvningen. Så var banan!
När
väl det var min tur att startade kände jag mig ganska lugn, kläd
endast i tävlingsdräkt denna dag så visste jag att detta kommer
bli ett helvete i 50 km och allt annat en jumboplats skulle varit en
överraskning. Höll på att ställa till det redan i starten,
då klistret högg fast och jag var nära att falla
framlänges, klarade mig undan fall men fick en dålig start.
Klarade den första kurvan ganska fint men var lite väl försiktigt
kanske. Funkade sen fint uppför, åkte i mitt eget tempo som var
planerat, ville verkligen hålla hela distansen. Redan efter knappt
en km kom första åkaren (som startade bakom mig) ifatt mig och det
var den storstakande och den trefaldiga vasaloppsvinnaren Daniel
Tynell som hade jagat ifatt mig. Blev ganska sur över det så jag
åkte ifrån honom i den första branta saxbacken, där jag
fick några meter igen innan jag släppte upp honom i slutet av den
stigningen, för det gäller även i
dessa sammanhang att de långsammaste ska
släppa fram de snabbare åkarna. Sen flög han
förbi ordentligt nerför innan jag tappade sakta men inte
så mycket i den fortsatt långa slagmotan upp mot högsta punkten
av banan. Efter knappt 4 km kom sprintspecialltisten Johan Edin ikapp
mig och redan då började jag känna av kramp i magen, tur att
dricka servicen även fanns ute på banan efter 5 km, drack både där
och vid varvning en full flaska med ca:2-2,5 dl vätska, oftast
sportdryck. Efter dryga 6 km kom Axel ikapp mig efter en
utförskörning men kunde hålla ett hyfsad tempo sen när det var
mer lätt åkt ner mot stadion igen. Åkte första varvet d.v.s.
första milen på 30 min, vilket kändes som en ganska kontrollerad
öppning och ungefär vad jag hade tänkt mig i det tunga föret.
Andra
varvet börja bra, höll i tempot och Erik Wickström och Markus
Jönsson som startade som nummer 1 och 2 kom ikapp mig efter ca: 2,5
km ut på mitt andra varv och deras tredje varv. Försökte hänga på
när de kom tillsammans med två IFK Mora åkare, det var ett bra
ställe att hänga på då det gick svagt uppför och jag kunde hänga
i min stakning som just är bra i svagt uppförslut. Tappade sen när
det gick utför och de fick en stor marginal ner mot mig efter en
kraftig sväng och in mot nästa backe. Lite tråkigt att man inte
kunna ligga i suget, hade nog inte bästa glidet men hade ganska bra
fäste stundals under banan. Fortsatte i mitt tempo tills efter
ungefär 16 km in i loppet då jag föll på något märkligt sätt i
en ganska lågfart, men bröt inga stavar men kom aldrig in i rytmen
och började tappa en del tempo. Andra varvet gick på 32 min.
I
början av tredje varvet började det kännas riktigt tungt men kunde
hänga med Lars Nelson som också var trött i slutet av
den första stigningen men tappade sedan utför, främst att jag
inte orkade trycka på i krönen längre. Kämpade hela
tredje varvet och tekniken började försämras avsevärt,
funkade inte alls bra längre. De sista seedade åkarna
började köra om mig på tredje varvet och det började bli ganska
ensamt där ute. Man kämpade mot sina ständiga demoner. Åkte
tredje varvet på 34 min och passerade 30 km på 1:36:32 och låg då
för närvarande på näst sista plats.
Ut
på fjärde varvet stötte jag på en vägg som jag aldrig
lyckades knacka hål på. Var dock inte ensam. SK Bores Johannes
Ringsby var ungefär i samma situation som jag och vi
låg hela tiden i ett gummibandseffekt uppför den långa
uppförsbacken ut från stadion, så jag var inte ensam om att ha
jobbigt, vilket var skönt att veta. Det var nog det ända positiva
under sista två milen att se andra att ha jobbigt. Började få
många fina hejarrop nu när en skåning var trött, tyvärr hjälpte
det inte men det värmde i själen i alla fall. Började även att få
mer ihållande kramp och jag fick stretcha tricepsmusklerna när jag
kunde för att ta mig fram. I slutet av varvet såg jag Wassberg på
en skoter och tänkte att ”där sitter du och njuter gubbjävel”
tänkte säga det, men lät bli.....kanske var bäst så!
Ut
på det sista varvet var det fortfarande en plåga men det var skönt
att veta att varje backe tog man för sista gången. Fick t.o.m.
Stanna för att stretcha benen som nu krampade,
fick verkligen pendla mellan att köra på ben och överkroppen. Nu
började bli tomt ute på banan alla ledare hade gått tillbaka till
station, men fick några vänliga ord av Mora folkhögskolas
skidlärare Christian Minatti. 5 km kvar fick jag dricka för sista
gången av en drickalangare som stod där ensam och bara väntade på
mig för att ge mig dricka, det kändes bra. På sista varvet mötte
jag bara Borås åkaren Karl-Johan Westberg och IK Rex åkaren Erik
Ohlström som passerade mig i tid först på sista varvet. Åkte de
två sista varven på 37 min vardera och det var en befrielse att ta
sig i mål. Det dröjde inte länge innan jag längtade till nästa
års SM 5-mil. Positivt ur detta lopp var att min FIS- rankingen
förbättrades, vilket är bra till Sverige cupen på
rullskidor.
